Djur- och Varelsemästaren
Det sägs att Castanja alltid burit djurens språk i sitt hjärta. Som barn lekte hon med skogens vilda djur, och fåglarna på himlen kom genast när hon kallade.
Den första legenden om hennes namn berättar att hon var vän med de stolta centaurerna och att hon ibland red på deras ryggar genom skogens djupa grönska, skrattande som vinden själv. Men ingen vet riktigt.
Hon övade på att härma fåglarnas sång tills hon själv lät som en koltrast eller en korp.
Vägen till att bli Häxa och Varelsemästare kom inte direkt. Hon levde en lång tid bland herdarna i bergskedjan Draksköldarna. Där lärde hon sig tala med flockdjur och förstå deras osynliga hierarkier.
Castanja färdades ensam genom Dimskogarna, där hon befriade byar från hungriga käftarbestar. Med rytmer, rop och handrörelser styrde hon dem som en herde driver sin hjord, tills hela skaran vandrade bort från byn och alla kunde andas ut.
Castanja älskade att ge sig ut ensam i skogen, både på ljusa dagar och i kolsvarta nätter. Hon satt på mossiga stenar och skrev noggranna anteckningar om allt hon såg hur myrorna byggde sina gångar, hur rävarna tränade sina ungar att jaga, och hur ugglorna rörde sig ljudlöst mellan träden.
Hos bönderna kunde hon sitta i timmar bland hundar, oxar och hästar. Hon ville förstå hur djuren förändrades av att leva nära människor, när nåddes gränsen till att vara tämjd.
Hon samlade på spår och rester, fjädrar, ben och tufsar av päls, och ordnade allt i små lådor och böcker. Det som började som en privat samling växte så småningom till en skatt för lärarna vid den Högre Skolan.
När hon kom som elev till den Högre Skolan i Elandoria var hennes gåva så självklar att lärarna inte ens försökte tämja den. I stället fick hon vandra sin egen väg, att forma sitt alldeles egna sätt att förstå och tala med djuren och leda varelsernas kraft.
En av de mest envisa legenderna säger att hon i sin ungdom red på en drake, en mäktig kopparfjällig best som sällan visade sig för människor. Ingen vet om berättelsen är sann, men Castanja brukar le finurligt när någon frågar.
När tiden kom valdes Castanja av Tysta Cirkeln, hovet och Magistratet till rikets nya Varelsemästare. Tidigare hade uppdraget delats mellan två, en Djurmästare och en Varelsmästare. Men Castanja hade så mycket kunskap själv och kunde med lätthet bära båda mästares ansvar.
När kungaparet firade sitt bröllop kom Castanja med gåvor som ingen glömde. Till drottningen gav hon den vita elefanten Esmeralda – stillsam och mild. Till kungen överlämnade hon den röda noshörningen Norbert – vildhjärtad, envis och trofast. De blev genast hovets stolthet.
I mer än tre decennier var Castanja den självklara Djur- och Varelsemästaren. Hon tog emot generationer av nyfikna elever och visade dem vad det verkligen betydde att förstå djur och varelser på djupet. För henne handlade det aldrig bara om att tämja eller styra – hon lärde ut respekt. Alla bar de med sig Castanjas ord: att varje möte med ett djur var en chans att förstå världen lite djupare.
Men så kom den dagen då en av Castanjas äldsta vänner, en varg som hon älskade högt, plötsligt anföll. Ingen vet varför, om det var sjukdom, mörk magi eller något annat hon missat. Hon blev svårt skadad men överlevde. Tvivlet slog rot: om hon inte ens kunde förstå den som stått henne närmast, vad mer kunde gå fel?
Tiden gick, och hon bar på en oro som växte i det tysta. När en by hotades av en hjord skuggvargar försökte hon en gammal ritual, men kraften brast. Hon lyckades visserligen driva bort bestarna, men istället rusade en flock kameler som galna genom byn. Flera människor skadades och Castanja stod mitt i förödelsen, med blod på händerna och öronen fyllda av skrik. Hon, som alltid hade skyddat andra, hade blivit orsaken.
Efter det blev hennes undervisning försiktigare, nästan darrig. Ändå kom olyckan igen. Under en lektion fick en grupp elever i uppgift att styra kor från hovets stall. Men något gick snett. Flocken blev panikslagen, elever trampades ner och Castanja såg skräcken i deras ögon. Vissa sa att en av eleverna hade försökt tänja gränserna på egen hand, men för Castanja spelade det ingen roll. Det var hon som bar ansvaret.
Efter den dagen vågade Castanja knappt längre lita på vare sig sig själv eller sina älskade djur. Varje hovslag, varje vingslag, varje blick kändes som ett hot. Hon drog sig undan, höll lektionerna kortare och enklare med fokus på kontroll. Och tillslut undervisade hon inte längre. Djur- och Varelsemästaren som en gång varit fylld av kraft och tillit hade förvandlats till en skugga av sitt forna jag, rädd för just det hon en gång älskade mest.
När man går i lära hos en Djur- eller Varelsemästare kan man utbilda sig till olika saker:
🐗 Besttämjare – tränar och samarbetar med stora och kraftfulla varelser.
🦅 Flockledare – styr hjordar av djur och fågelflockar, används både i jakt och försvar.
✉️ Budbärarväktare – tränar budfåglar som för hemliga meddelanden över riket.
👑 Hovets Djurväktare – tar hand om kungens och drottningens magiska djur som enhörningar, drakfåglar, den vita elefanten och den röda noshörningen.
🔍 Spårväktare & Djurtolkare – läser av spår och tolkar förändringar hos djuren i naturen.
🤝 Varelseförhandlare – medlar i konflikter mellan människor och intelligenta varelser, som t.ex. Centaurer, Silfer och Eldhamnare.
📊 Faunaväktare – håller räkningen på ovanliga och hotade djur i riket.
🐄 Bondgårdsutbildade – bönder som lär sig att bli bättre på djurhållning, avel och skötsel i vardagen.
🐴 Stallfolk – stallskötare och stallmästare som tar hand om hästar, dromedarer och magiska riddjur.